Mitt Arbete

Efter en helg fylld av slapp- och lathet på hög nivå så är man tillbaka på jobbet och jobbar som en tok!
Såå, nu tänkte ja ägna detta inlägg till att prata om mitt jobb!! Vilket ja vet kan vara till intresse för vissa!
Mitt dag börjar oftast med gröt och chokladmjölk..best there is*
Cyklar sen iväg till jobbet vilket tar ca 10 min. (20 om man går fort)..cyklar ner för den branta backen som är vid vårat hus, förbi Rimi och Kiwi (två mataffärer) förbi den döende spelkiosken som sofie kallar den och ryser av varje gång hon ser den och dess tomma hyllor! sen in på en lång gångväg förbi en skola och älven/bäcken..vad man nu kallar den, Sen kommer man in på ett litet mini industriområde där man cyklar genom en liten tunnel så vipps är man på jobbet...om man går kan man ta en genväg upp för gräsbranten efter tunneln så kommer man upp bakvägen till jobbet, men ja som har lyxcykel får ta en extra minut och cykla runt jysk, macken och diverse vitvaroaffärer.

Väl på jobbet så får vi stämpla in med kort i en sån där gamal maskin som jag bara sett på film, där man sätter kortet i maskinen så stämplar den in tiden. Går sen och tar sig en Trallare/vagn och en beställning. Sen är det bara att följa listan och ge sig ut i ljungeln av bromsskivor, bilbatterier och tennsift.
En trappa upp finns alla avgasrör och stötdämpare, dit vill man inte eftersom det är tungt och otympligt. Varje gång ja får en tung grej som står i steghöjd eller kryphöjd så sjunker mitt humör och jag muttrar surt för mig själv.
Så där går jag bland alla trånga gångar med min trall, lastar upp, lastar ner, gör paket, plastar in, lägger i, skriver ut följersedlar och fraktbrev, stressar kl:10 innan Oslobilen kommer för att ta med sig min fångst.
Humöret svänger vilt, ena stunden är man glad men möts av sura miner som överlappar de glada minerna man möter, sen går man i en timma och funderar över vad man gjort människorna för att inte vara värd ett Hej! Men sen slänger man dom tankarna i diker...men då kommer nästa problem, Gång BD nr.15 hylla C...Upp för en stege (Jag är höjdrädd och HATAR stegar) Får tag i bytet vilket visar sig vara tunga bromsskivor...så nu vill alltså jobbet att jag ska ta denna tunga låda och riskera mina tår, händer, huvud och liv och försöka få ner den till trallen. Det är då jag blir som bittrast, svär halv högt och grymtar...babysteps, babysteps är allt som klingar i mitt huvud när jag tar mig ner.

Nästan varje dag så är det övertid, och jobbar man mer än 3 timmar så får man mat...vilket är ett stort PLUS. Visserligen är det ingen bra mat men ok. torra potatisar eller pommes med köttekaka, eller sönderfriterad rödspetta. men jag ska inte klaga, det är iallafall gratis mat!
Och övertiden tackar man inte nej till nu när man är här för att tjäna ihop till resor....Resdrömmar som börjar växa sig stora i mitt och Sofis huvuden! Men det är ett annat bloginlägg det*

PUSS OCH KRAM*