kom att tänka på en ett brev som vi fick skriva till vår lärare i mellanstadiet. Jag tror att vi skulle skriva ner vad vi ville göra när vi var stora eller vart vi ville bo!
Iallafall så ser jag det där brevet framför mig med alla små teckningar lite här och var.
Om jag inte minns fel så ville jag bo i en red wood skog!
Det jag vill komma till är att framtiden skrämmer mig, jag är halvvägs till 50 och har ingen pojkvän, inga barn, ingen bostad som jag känner mig hemma i, inget jobb som jag känner mig nöjd med, inga mål som jag försöker nå..eller känner att jag kan nå!
Känner mig inte hemma någonstans.
MEN när tanken om det gamla brevet slog mig så kom en liten glöd tillbaka!
paniken försvinner, den amerikanska naturen, en liten gård med hästar och katter, en dag vill jag bo där!
Kanske är en kaka som man jag aldrig kommer få smaka på, men vem vet....
Jag känner igen mig. Men med den skillnaden att jag trivs med att vara ensam, i alla fall utan partner, för stunden. Men allt det andra. Jag känner igen mig så väl. Jag vet inte heller vad jag ska göra med mitt liv. Just nu går tiden, utan att jag riktigt hänger med. Så många möjligheter men ändå inte. Men nu har jag semester och då ska jag fan klura ut en del. Yes box. Kram på dig!
SvaraRadera/Slåfie